Denna dag har jag gjort... Sovit och konstaterat att min telefon verkligen inte funkar som den ska. Så den ska nog lämnas in. Fortfarande sjuk, känns som om detta kommer sitta i ett tag. Usch!
Jag har även gått och blivit ännu mera förvirrad än förrut. Beror nog på alla drömmar som jag drömt idag. För man drömmer väldigt mycket när man sover, vaknar, sover, vaknar..
Inget fungerar för mig. Nej inget, absolut ingenting!

"Ingenting, först kom ingenting sen kom ingenting, sen kom ingenting. Men ingenting är... Dem jävlarna tog oss en efter en, dem ljög och bedrog oss med sanningen. Dem jävlarna tog min älskling där, från krönet av kullen kan jag se min förlorade värld."

---

CRISTINA:"You have a feeling?"

MEREDITH: "Yes."

CRISTINA: "Okay, what kind of feeling?"

MEREDITH: "Like I might die."

CRISTINA: "Uh, today? Tomorrow? In 50 years? We're all gonna die eventually, but now we're late, let's go."

MEREDITH: "Cristina, come on."

CRISTINA: "This is me being supportive."

MEREDITH: "Really?"

CRISTINA: "Yeah. Okay. Fine. I'm totally supportive. Go."

"Okay, the man I love, has a wife. And then he chooses her over me. And that wife, takes my dog.

Okay, she didn't take the dog, I gave it to her, but I didn't mean to give it to her. I meant to give

it to him. But that does not change the fact that she's got my McDreamy

. And my McDog. She's got my McLife. And what have I got? You know, I can't remember the last time we kissed.

Cause you never think the last time is the last time, you think there'll be more.

You think you have forever but you don't. Plus my conditioner decided to stop working, and I think I have brittle bones.

I just--I just need something to happen. I need a sign things are gonna change.

I need a reason to go on, I need some hope. And in the absence of hope I need to stay in bed and feel like I might die today."

CRISTINA: [pauses for a second, then pulls the sheets off of her] "Whatever. Everybody

Now! Move! Move! Move! [opens the bedroom door, to has problems, now get your ass out of bed and get to work.

Izzie and George] We're good to go.""

Ni vet väll att jag älskar Grey's Anatomy? Dessa scener är det som gör att jag älskar denna serie så galet mycket.
Vissa saker som har skett i ens liv saknar man galet mycket mer än andra.. Och jag är nog lite i den punkten just nu, precis nu... Jag tror att jag gräver min egna grav för att jag tänker så jävla mycket som jag gör just nu. Där har vi en annledning till varför jag verkligen hatar att vara sjuk..
Jag saknar min telefon som den var förrut. Usch, sms och allt försvinner.. Ledsen. Måste nog lämna in den..
Nu ska jag äta lite soppa som Sandra har lagat.
/E