Jag stod och diskade, då slog det mig att jag har drömmt inatt igen. Eller man gör ju det varje natt sägs det, men jag kom på vad jag hade drömmt. Det var om en annan man (igen) jag förstår inte varför jag gör det. Men denna gång då var Andreas med i bilden. Men han var inte där, men han fanns. Och det var så läskigt, för nu när jag tänker efter så var det så jäkla verkligt! Rörelserna, läpparna och språket... Herregud. Ja jag var otrogen!! Fy fan.
Andreas och jag ses inte så ofta nu för tiden, för att han jobbar jätte mycket och jag är nästan aldrig hemma känns det som. Vi sover ihop, det är det enda just nu. Men det funkar för vi båda vet vad vi får ut av det i slutändan.
Kanske därför jag är otrogen för att vi aldrig ses. ?
Iaf drömmen var trots sina omständigheter faktiskt riktigt härlig :)
Nu ska jag dra till bussen. Puss
/E