Jag är trött så jag borde ta och sova, och det är ju lite ovanligt att jag är trött denna tid, har varit trött länge nu, men jag har funderat lite. Tänkte stänga igen datorn men kännde att jag vill skriva av mig lite. Och tacka...
Jag vill tacka mina fina vänner som finns här i vått och tort, fast än att jag har och fortfarande kan vara väldigt hemsk, och inte alls vill vara med er, fast ni tvingar mig till att ha sällskap. För utan sällskapet så vet vi ju faktiskt inte hur det kanske hade slutat. Sen vet jag att jag har varit jävligt jobbig, och kort och väldigt arg mot er. Men tack, tack för att ni har stått ut och sett förbi det där arga och elaka, för det är ju faktiskt inte jag.
Jag vill även tacka er för det stödet som jag fick när jag var som sjukast. Tack.
Tack bror S med familj för att ni finns, och fanns när jag inte riktigt visste vart jag skulle ta vägen.
Jag är oerhört tacksam att jag har er, för vården är ju inte alltid den bästa som ni vet.
Och, jag nämner inga namn bland vännerna för ni vet vilka ni är. Inne i hjärtat och själen vet ni det. Tack. Jag älskar er. Och som en av vännerna sa; Det är ett tecken, det kommer bara att bli bättre.
Jag vill verkligen att det ska bli bättre. För det är inte roligt att vara arg och elak. Som jag sa, jag älskar er, tack. Nu ska jag sova.
    
Tack för att ni finns... Underbara barn...


- att man är sjuk i själen är inget mer annorlunda än att man kanske är sjuk i knät. bara det, att själen tar oftast mycket längre tid att läka än vad det tar i knät. fast bara för att man har en sjuk själ så ska man inte ge upp, man måste kämpa. livet är värt att leva.

/E