Tänk vad en "liten" gest kan göra egentligen. Igår ringde min mobil, det var från en blomsterbutik, jag hade fått ett blomsterbud. Dem undrade om jag var hemma idag (igår) men det var jag ju inte. Fick ett litet spel och frågade om det fanns en lapp med vem det var ifrån och så. Sen bad jag dem att återkomma imorgon (dvs. idag).
Frågar då karln som jag befinner mig med ifall det är han som gjort detta, och ja, han talar om att; ja, jag har skickat ett bud till dig. Men det var förra veckan då jag var sjuk hemma ifrån jobbet, han tyckte nämligen att jag behövde lite blommor då. Men, han säger ju att det behöver ju inte vara hans blommor som dem ringer om. Men ! Jag har aldrig fått blomsterbud förut, så uteslutningsmetoden säger ju att dem är från honom.
På väg till bussen idag så ringer det på telefonen, då är dem på min gata, jag säger att dem kan lämna buketten vid dörren. Väl hemma så pratar jag i telefonen så jag öppnar inte buketten på en gång. Samtalet avslutas och jag börjar att packa upp buketten som är inlindad i en massa papper och så. Sakta, sakta börjar jag se vad det är för bukett. När jag slitit (!) bort allt papper så ropar jag ganska högt, jag dör, jag dör. Jag blev så fruktansvärt jävla lycklig. Och det fanns ett kort och på det står det;
Tack för att du får mitt liv att tindra ! Puss din Magnus
                                              
Ja jag har sagt det förr och jag säger det igen, denna karl är ju fantastisk. Han visar mig på ett helt nytt sätt med nya och underbara ögon hur kärlek är och ska vara. Tack för att jag får vara i ditt liv, och tack för att du vill vara i mitt.
Nu ska jag luta mig tillbaka i soffan och titta på min fina bukett och lyssna på fin musik, kommer säkert somna=skönt !
/E