Här sitter jag på ett vardagsrumsgolv i en stad som jag inte känner så bra, men det finns människor i denna stad som jag tycker mycket bra om, och det finns människor som är ifrån denna stad som är så bra.
Jag sitter här på golvet med en kaffekopp bredvid mig, det smakar bra. Dagens första kaffe. Är nog den bästa koppen på dagen tror jag nog.
Jag har inte sovit så många timmar inatt, men det gör inget för jag mår bra.
Igår träffade jag min barndomsvän, var många år sen vi sågs sist. Och mycket har hänt. Hon min vän ska gifta sig. Den där tjejen som man faktiskt har kännt hela livet. Jag är så fruktansvärt lycklig för hennes och hennes blivande mans skull. Och hon verkar vara så cool lugn, men jag tror att det snart kommer försvinna det där lugnet. Men det är så fint att se, för hon och hennes blivande gifter sig, på grund av den anledningen till varför man ska gifta sig, dem älskar varandra.
Jag har aldrig mött hennes blivande, men man ser när hon talar om dem två, då ser man att det är kärlek, riktig kärlek. Och jag blir så glad, för kärlek är så fint och hon är värd det. Nästan alla människor är värda det, men denna tjej är speciell för mig.
Vi satt på ett fik igår, en lång tid och jag skrattade vissa gånger så det gjorde ont i magen. Det var härligt och det var lycka.
Jag är kär. Jag som trodde att kärleken inte finns på riktigt, att kärlek är skit. Men va fel jag hade, kärlek är fint. Och det är inte bara den kärleken till sin partner, utan den kärleken som man har till sina vänner och familj. Det är riktigt fint. För jag har så fina vänner och så fina medlemmar i min familj. Men det är samtidigt så läskigt, för det finns alltid en rädsla. Att det bara ska försvinna, att dem som man älskar och har så varmt om hjärtat försvinner. Det skrämmer mig. Men jag har fått höra att ibland, då är det faktiskt bra att vara rädd. Så jag får acceptera denna rädsla jag har att förlora det fina som finns i mitt liv och försöka leva nu.
/E