Nej usch! Jag vill inte vara här just nu. Jag vill inte vara Evelina nu. Jag vill inte vara jag. Jag orkar inte. Vill bara slita mig ur min kropp och försvinna ett tag. För nu är det så där jobbigt igen som det kan bli ibland. Och jag orkar inte mera, jag orkar inte må så här längre. Jag vet, jag borde göra saker och ting annorlunda. Jag borde hjälpa mig själv. Men jag är rädd. Rädd för att jag inte vet hur det kommer bli då. Jag är livrädd för hur jag kommer må då. Antagligen så kommer jag må bättre än vad jag gör nu... Men mycket nu är nervositet. Och rädsla för framtiden. För jag vet verkligen inte hur och vad jag ska göra med mitt liv.
Varför är det oftast så jävla jobbigt på kvällen för?
Något positivt då? Ja.. Idag har jag fått en nyckel till en lägenhet. Den jag bor i just nu :) Tack snälla ni! För det är ni verkligen!! Tro inget annat Sandra och Mattias.
Och det var mycket trevligt att vara hemma i oppeby... Tack! Jag önskar att saker och ting kunde vara anorlunda. Men nu är det som det är..
Här sitter jag och gråter... Antagligen bra, för jag har inte gråtit på ett tag. Men det är jobbigt. Senast jag grät var när min älskade Beppe lämnade denna jord. Mitt hjärta. Jag tänker på dig varje dag ska du veta.. Det är så jävla tungt.
Jag får mitt liv att låta som ett helvete nu, jag vet det. Det kanske inte är det. Men just nu så känns det som det. Men jag vet att det finns folk här i världen som har det mycket jobbigare och svårare än mig. Jag vet det. Men det är jävligt jobbigt nu..
Förlåt. Nej, ut och röka sen borsta tänderna och försöka sova.. Det är en stor dag imorgon. Sov sött ni där ute!
/E